2022-11-30:

Idag på årets sista gråa novemberdag fick jag tillbaka det anonyma(!) lektörsutlåtandet. Jag öppnade mejlet med darrande händer och nerverna på utsidan. Inledningen får mitt hjärta att slå fortare:

📨 ”Utlåtande från Författarcentrum Östs Lektörstjänst Manus: [namn på manus]

Hej kära författare,

Du har åstadkommit något som inte många författare klarar av, nämligen att skapa en egen helt unik romanvärld som håller fullt ut. Blandningen av historik, gudinnedyrkan och folktro är väldigt suggestiv och bortbytingtemat, som är en viktig del av hela romanbygget, är ett rent genidrag. Att troll och människor interagerar på det sätt som du gestaltar tillför något nytt till den folkloristik och sagoskatt som finns. Dessutom spränger romanen gränserna för vad historisk fantasy kan vara (om man nu vill ge romanen det genreepitetet). Annars finns alla klassiska ingredienser i vuxensagan också med; personkonflikterna, romantiska förvecklingar och den mörka ondskan som personifieras av [namn på karaktär]. Ja, [namn på manus] spelar sannerligen på alla de strängar som kan tilltala sagotörstande vuxna läsare. Men romanen skulle inte vara hälften så fantasieggande som den är om du inte hade språket i din makt.

Stora delar av romanen är en ren njutning att läsa och jag får samma stora läsupplevelse jag brukade få under sagoläsningen när jag vara barn. Tänk att få uppleva det som vuxen! Jag uppfattar dig som en mycket driven författare och [namn på manus] är på det hela taget ett storartat projekt.”📝

Sedan följer också 5-6 sidor med förslag till förbättring. ✏️📖

Men alltså wow! 😃

Jag är absolut hur jätteglad som helst över återkopplingen! 😃

… men sedan kommer den där prestationsångesten och knackar på. Jag vet inte vilken emoji jag ska välja om det är 🤩 eller 😱?!